Järnspöken

Dom br�nde ner gr�nan och skolan st�r d�r ensam nu
Cykelst�llen st�r tomma �n, trots att loven �r slut
Dom f�ller kastanjetr�den i all�n framf�r skolg�rden
Och jag r�r mig tyst h�r inte hemma h�r, jag �r v�lnaden

Jag vet inte varf�r, men kanske �r det d�rf�r jag minns det s� v�l
Dina stora �gon, dina bruna h�nder, dina vassa kn�n

Var det dig jag s�g, som en skugga ur mina dr�mmar
Var det dig jag s�g, dig jag svor att aldrig gl�mma

Dom gr�ver i parken och frosten i marken ,blir ett f�rsvar
Och vid h�rnet av kyrkan d�r j�rnv�gen g�r, har dom sp�rrat av

N�gon ligger i gr�set, med frostiga kl�der, s� stilla och vit
Och bl�ljusen blinkar, t�nk vad man kan g�ra med en liten kniv

Och jag vet inte varf�r men jag �terv�nder alltid hit
Det var v�l n�got vi gjorde, n�got vi sa h�r som f�r�ndrade mitt liv

Var det dig jag s�g, som en skugga ur mina dr�mmar
Var det dig jag s�g Dig jag svor att aldrig gl�mma
Var det dig jag s�g som ett sp�ke fr�n d�da dr�mmar
Var det dig jag s�g
Har jag �ntligen lyckats gl�mma?